Förra veckan fick jag reda på ett kul rykte. Visserligen några år för sent men ändå.
Min goda vän Nedda berättade att för sisådär fyra år sen, innan vi lärde känna varandra, hörde hon rykten om att ”den där Simon, har röker mycket hasch, och dessutom gör han det i skolan”.
Nå, kanske berodde det på att de flesta av mina vänner var från andra subkulturer än de Svea-mössebeklädda ryktesspridarna. Eller att jag som koffeinist verkade gå på neråt-tjack fram tills första koppen kaffe på morgonen. Helst av allt önskade jag att det berodde på att ryktet var sant. Det är det inte.
Men att många från gymnasiet minns mig som en Bad Boy. Det är sant och en sanning jag blev glad av att få reda på. Nedda och jag är goda vänner i dag trots drog-ryktet (eller tack vare?) så jag vill bara rikta ett tack till den ännu okände ryktesspridaren. Att jag verkar farlig utan att utsätta mig för farliga saker som olagliga substanser, slåss eller bo i ghetto måste ändå ses som att överlista systemet. Fredrik Strage, en auktoritet inom området berättar här en liknande historia.
Ja, hej alla besökare som fortfarande hänger kvar här. Tänkte be om ursäkt för att inläggstakten är så låg. Men det gör jag inte. Resten av livet består mest av att man går runt och ber om ursäkt hela tiden. Så klart inte era liv, men mitt liv gör det.
Så nu lägger vi icke-ursäkten på hyllan och så ska jag berätta vad jag gör nu för tiden:
Har tappat konceptet helt, följer varken nya Dexter eller Californication-säsongen, upptäcker inte storheten i True Blood eller ser klart Entourage. När jag fyllde år i somras fick jag det som tar upp stora delar av mina vardagskvällar. West Wing-boxen. Sju säsonger fyllda med långa scener som i stora drag går ut på att president Bartlets stab går omkring i Vita Husets flyglar och bara…pratar. Inget sex, inget våld, inga droger. Bara dialoger.
I grund och botten allt en bra tv-serie behöver. Resten av min eftergymnasiala tv-konsumtion har annars alltid haft något inslag av sex, våld eller droger. Helst alla tre. Men nu är det dags att växa upp och lära sig uppskatta Det Goda Samtalet.
När jag ändå pratar om röster och samtal. I skolan har jag just nu en delkurs om radioproduktion. Det är roligt. Och intressant. Mer intressant än roligt kanske. Men radio är ett unikt medium. Lyssnaren kan koncentrera sig på vad som sägs, på vilken agenda produktionen vill föra fram. Och så är det billigt att göra. Spela in band, in i en mp3:a och klart! Kanske är det därför det görs så mycket bra radio på Sveriges få fyra bra radiokanaler (SR).
Hur som helst. Under två dagar nästa vecka ska jag göra radioreportage om politisk tv-reklam. Snabb deadline är en av få glädjeämnen här i livet. Då lyckas jag jobba i alla fall. Till skillnad från min hemtenta som ska vara inne om två veckor. Den har jag inte rört i med tång än. Men det kommer. När deadlinen ligger närmre i tiden och blir mer konkret.
För ett halvår sedan skrev jag detta. Först nu har jag tagit mitt snickesnack ned i en liten källare på söder. Var i veckan på min andra boxningsträning.
Det var inte som jag trodde, alltså som Perry uttryckte det, 10-åriga McD-feta brillsnokar från Tumba som ger en stryk under sparringen. Mest är det vanligt folk som du och jag nere i Hammarby boxnings lilla källare. Du och jag och svett från 1900-talets senare hälft som sitter fast i väggarna. Visst får man någon tjottablängare. Och det svartnar för ögonen efter träningen på väg upp för källartrappen. Trots detta finns det en viss charm att en vardagskväll gå ned i en källare och slå på en säck. Sen åka hem och kolla på ytterligare några avsnitt av West Wing.
Hela skivan har Flemingsbergs finest lagt ut gratis på sin hemsida. Hittar tyvärr inte någon video till den bästa låten, men eftersom det är år 2009 och vi lever i teknikhimlen kan ni alltid lyssna på ”Tar dig dit” på Spotify.
Men helt klart.
Processen: Årets svenska popplatta än så länge.
Socialrealism och kärlek. Det enda som behövs i bra musik. Kom ihåg det.
”Flanellskjortan är kanske det mest klassiska av alla workwearplagg, tack vare sin stryktålighet. Vill du skapa en urban skogshuggarlook bär du skjortan till jeans, chinos, och grov manchester.”
Jag vill minnas ett avsnitt av the Simpsons där Bart och Lisa sitter framför TV:n och kollar på en amerikansk actionfilm. Filmen inleds med att några amerikanska stridspiloter upptäcker fiendeflyg på radarn. De rapporterar till högkvarteret vad de observerar. The Nazi-Commis, den ultimata amerikanska mardrömmen. Nazister och kommunister i en enda blandning.
Och jag svär, att det enda som vore värre än att träffa nazist-kommunister vore att träffa en söderhipster som på fullaste allvar anammat den urbana skogshuggarlooken.
Åt mat igår. Under måltiden satte jag på TV:n och slog på TV4 eftersom Nyheterna var då. Bengt Magnusson intervjuade någon viktig person jag glömt bort vem det var.
Då ringde det på dörren.
Jag reser mig upp, öppnar och utanför står en av Radiotjänsts pejlare. Bengt Magnussons skrovliga stämma hörs fortfarande högt i bakgrunden.
Hej, jag tänkte blogga här. Men jag fryser om fötterna, det blir mörkare allt tidigare på kvällarna. Bajen fortsätter sin störtdykning rätt ned i superettan, hemtentan är fortfarande inte färdig på långa vägar. Men när hemtentan väl är inne ska jag fira detta med att jobba. Jag har fått en massa fakturor, vilket betyder att min smekmånad med mina nya maskiner är över.
Jag vill skriva om medgångar. Skriver jag inget är det för att jag är upptagen med att ta mig ut ur ghettot.
Sätt att ta sig ut ur ghettot:
1. Rappa
2. Boxas
3. Spela basket
4. Triss
5. Armén
I dag pratade några av oss grabbar i klassen om att ta ett studieuppehåll. Liksom för att skjuta upp det kalla mötet med arbetsmarknaden ett tag till. Vi gick igenom samtliga ovanstående punkter och kollade på var våra möjligheter är som störst att komma bort från allt.
Jag har hört att Afghanistan är fint så här års.
Ikväll är det kulturens stora natt. Låt mig sjunga om Stockholm, staden i ljus. Det händer för mycket för att jag ska hinna med allt. Först och främst ska Svarte-Petter+ Mark gå på Killinggänget på Dramaten. (Premiären är i morgon, frågade Dramaten vad de menade med det. Tydligen kallar de kvällens föreställning för ”det officiella genrepet.”)
Men så sammanstrålar hela Natual Bond för första gången för en konsert på Fasching ikväll. Petter, Rusiak, Eye’n'eye och Peewee kör gamla och nya hits. Bland annat deras enda gemensamma låt En verbal rak höger.
Så om jag orkar och hinner ska jag försöka springa till Fasching. Men det är som sagt en stor helg. I morgon gifter min faster sig i Lund. Det är ett ännu större happening än Killinggänget och Natural Bonds första gemensamma spelning. Så måste upp och bocka av en grej på livets to-do-lista: åka flyg i kostym.
Så länge väntar jag med stor spänning på att bloggaren Majestic Flow till hösten släpper en stor dokumentär om Natural Bond. I stora drag får vi följa kollektivet genom the golden age of swedish hip hop, som Petter kallar ”the rum years”.
Natural Bond/Vi rullar som en sekt/Och skissar från grunden som en äkta arkitekt.
Gick precis in på Aftonbladets hemsida för att kolla hur det går för Djurgården i deras match mot Malmö FF. Mestadels för att se så att Djurens gård förlorar. Men istället möts jag av den här bilden.
Jag kan bara gissa att Aftonbladet, tack vare tidigare incidenter på Söderstadion, har denna rubrik på kortkommando. Men just idag tryckte de nog lite väl fort på knapparna. För vad jag redaktionen minns spelade Bajen på Söderstadion igår och vi tittade även noggrant efter löparbanor utan att finna några. Så, tills nästa gång, ta det lugnt med snabbkommandona.
